Ta upp, undersök och lös upp invändningar mot beslut och åtgärder så att risken för oönskade konsekvenser minskar och eventuella värdefulla förbättringar kan upptäckas.

Att avsiktligt söka invändningar är ett sätt att få tillgång till den kollektiva intelligens som finns fördelad över hela organisationen och dra nytta av insikter som vi annars riskerar att missa. Att undersöka förslag, beslut och aktiviteter genom olika personers perspektiv bidrar till att identifiera orsaker till varför ett beslut eller verksamhet kan leda till konsekvenser som helst borde undvikas, eller till insikter om värdefulla förbättringar.

Att anta principen om samtycke förändrar fokus avseende beslutsfattandet, genom att skifta från att försöka nå en överenskommelse - “kan alla hålla med om detta?” - mot metoden att medvetet undersöka invändningar - “finns det några argument som visar varför detta inte är tillräckligt bra, tillräckligt säkert eller att det finns värdefulla förbättringar?”

Samtycke innebär inte att alla aktivt deltar i varje beslut, eftersom detta skulle vara ineffektivt. Istället är det nyttigt att fatta beslut som med tiden frigör människor så mycket som möjligt till att besluta och agera för att skapa värde av sig själva. Det kräver dock tillräcklig transparens och medveten närvaro från beslutsfattare att informera och involvera människor som skulle påverkas (i olika grader), eller för att bjuda in de som kan tillföra relevant erfarenhet eller expertis (se principen om ekvivalens).

Uppmana meningsskiljaktigheter

När man hanterar komplexitet är ett enkelt men effektivt sätt att utveckla en samstämmig gemensam förståelse att beakta olika perspektiv, erfarenheter och expertis ur vilket mer ändamålsenliga beslut kan fattas.

Att utveckla en kultur som välkomnar avvikande åsikter och där människor beaktar dessa åsikter för att upptäcka deras eventuella värde skapar större engagemang, psykologisk säkerhet och stöd för olika beslut.

Flytta makten från personer och positioner till sunda argument

När man jämför de olika existerande paradigmerna för beslutsfattande ligger den väsentliga skillnaden i var den slutgiltiga auktoriteten för att fatta ett beslut finns. I autokratiska system ligger beslutsmakten hos en individ eller liten grupp. I ett system som styrs av majoritetsröster, ligger beslutsmakten hos majoriteten (eller de som kan övertyga majoriteten). I ett system som strävar efter samförstånd med enhällighet (konsensus) ligger beslutsmakten hos dem som bestämmer sig för att blockera ett förslag eller en befintlig överenskommelse. I alla tre fallen fattas ett beslut oavsett om motivet hos dessa aktörer är i linje med systemets intresse eller inte.

När en grupp eller organisation antar principen om samtycke skiftar beslutsmakten från en specifik individ eller grupp, till resonerande argument som avslöjar risker för oönskade konsekvenser som borde undvikas eller möjligheter till värdefulla förbättringar. På så sätt kan individer – oavsett deras position, rang, funktion eller roll – inte blockera beslut bara baserat på åsikter, personliga preferenser eller rang. Samtycke inbjuder alla att åtminstone vara resonabla, samtidigt som det lämnar utrymme för individer att uttrycka olika perspektiv, åsikter och idéer.

Skilj mellan åsikter eller preferenser, och invändningar

Samtycke bygger på den intelligens som finns distribuerad i en organisation, inte bara genom att bjuda in människor att uttrycka möjliga invändningar, men också genom att bjuda in till att undersöka dessa argument, rensa bort de som är ogrundade, utveckla de som upptäcks vara bara delvis sanna och att synliggöra de som är giltiga invändningar. Så det är oftast en bra idé att pröva om argument kvalificerar som invändningar och bara agera på dem som gör det. Detta hjälper till att undvika att tid slösas på argument som enbart bygger på åsikter, personliga preferenser eller partiskhet.

Argument som kvalificerar som invändningar — åtminstone såvitt intressenterna kan avgöra - hjälper en grupp att styra sin insats till att göra förändringar i de områden där det är nödvändigt eller värt att anpassa och förbättra. Stegvis förbättring baserad på nya insikter och lärande är inbyggd i modellen för samtyckesbeslut och är en oundviklig konsekvens av att man antar principen.

Genom att anta principen om samtycke förskjuts syftet med beslutsfattande mot att identifiera en lösning som är tillräckligt bra för stunden och för vilken det inte finns några uppenbara, värdefulla, förbättringar som kan motivera att spendera mer tid. Detta tillvägagångssätt är mycket mer ändamålsenligt än att försöka nå samförstånd med enhällighet, där målet är att tillgodose allas personliga preferenser och idéer.

Integrera insikterna från invändningarna

Invändningar berättar om saker som kan förbättras. Att lösa upp invändningar innebär vanligtvis att man utvecklar (föreslagna) överenskommelser och ändrar aktiviteter på ett sätt som neutraliserar argumentet. Ibland kan det dock finnas anledningar till att det finns mer att vinna på att lämna saker oförändrade, trots att det finns en giltig invändning. Slutligen, att lösa invändningar innebär att väga för- och nackdelar med varje beslut, både i förhållande till den specifika situationen som ett beslut är avsett att adressera, men också i det sammanhang som organisationen som helhet befinner sig i. I komplexa miljöer finns det vanligtvis inga perfekta eller helt korrekta beslut, bara de som (för stunden åtminstone) verkar tillräckligt bra och tillräckligt säkra för att prova. Ofta är allt som behövs ett tillräckligt bra nästa steg som gör att vi kan lära oss empiriskt och anpassa oss och utveckla beslutet över tid.

Detta främjande av naturligt och inkrementellt lärande utnyttjar mångfalden av kunskap, erfarenhet och expertis som finns distribuerad i en organisation. Det hjälper till att skifta från en paradigm rotat i binärt tänkande och polarisering (antingen/eller) till en kontinuerlig process av synergi (både/och), som med tiden också främjar starkare relationer mellan jämlikar.

Kontraktet för samtyckesbeslut

Att anta principen om samtycke i ett team, eller i organisationen som helhet, har konsekvenser för hur människor ser på beslutsfattande, dialog och åtgärder. Överväg att göra denna implicita överenskommelse om samtycke explicit, för att stötta medlemmar i organisationen att anta och tillämpa principen om samtycke:

  1. I avsaknad av invändningar mot en överenskommelse har jag för avsikt att följa överenskommelsen efter bästa förmåga.
  2. När jag blir medveten om dem kommer jag att dela alla tänkbara invändningar mot (föreslagna) överenskommelser och åtgärder, med dem som är direkt ansvariga för dem.
  3. Jag kommer att överväga invändningar mot förslag, överenskommelser och verksamhet som jag ansvarar för, och kommer att arbeta för att lösa upp invändningen om jag kan.
  4. Jag ska aktivt begrunda överenskommelser som ska granskas, för att söka efter möjliga invändningar.